What a day!!

Today was the first day that I left Tage alone at the daycare. It was only for half an hour, and it went all right. I mean, it wasn't fun to walk out the door and leave my kid crying in the arms of someone else, but he calmed down after a while they told me. But that was not what brought on the title of this post, it was something that happened during this 'free' time that I got.
 
I walked around without a real goal, just staying away and trying to not obsess too much over the fact that my kid was crying. I happened to walk by a grocery store and thought 'maybe I should just pop in and get me a chocolate bar, I deserve that don't I?' even though I am trying to loose those damned extra Christmas pounds that currently flapp around my waist. So I walked in to the store, but when I saw the fruit I actually changed my mind, I was going to have some bananas instead. But they did not have any ecological ones, and since bananas are one of the things that we only by if they are eco, I changed my mind back towards chocolate again ( I do admit that the logic here is not very sound, especially since sweets are not one of those things). Anyway: On my way back from this little detour in the healthy section towards my original goal It happened.

I walked by a cart with some wares that were marked down due to that they were going out of sale. 'Hmm, a bottle of fish sauce. That I do not need.' I thought distractedly at the same time that I, for the hundredth time the last fifteen minutes, checked that I had reception on my phone and that there were no missed calls from the daycare personnel. Just as I was about to walk on something in the back of my mind told me to look down once again, there was something in that cart, something very important.

And my mind has never been more right.

It was a product that I learned to love a couple of years ago. A product that inexplicably vanished from the stores maybe last autumn. A product that I wrote an unanswered mail to the manufacturer requiring about. A product that I have searched for all over the country. A product that I put a Wanted ad for, right here on this very blog. A product that I had lost all hopes of ever owning again. 

There they were, what might possibly be that last two jars of Chipotle paste in the country, in a sales cart, going for 10 SEK each. If they only knew what I gladly would have paid for them they would cry themselves to sleep for a week. You better believe that I bought candy to celebrate!

AAAAAHhhh MVF

Alltså, va faan.
Kanske är jag löjlig. Kanske så ska jag sköta mig själv och skita i andra. Kanske tycker folk att jag är dum. Kanske så kan folk som inte bryr sig om att sopsortera flytta till en annan planet och sluta att förstöra den som jag och min blivande fru tänker bli gamla på, den planet som mina barn ska växa upp på, den planet som alla idioter håller på att köra i botten. Hur jävla svårt är det att slänga den gigantiska kartongen som den nya platt-tv'n kom i i lådan som det står 'förpackningar av papper' på istället för lådan som det står 'övriga sopor' på? Hur stor uppoffring är det att ägna en minut då och då till att sortera lite jävla sopor? Om man inte orkar bära kassen med tomflaskor till affären för att panta dom kan man väl iallafall slänga den i plast/glas återvinningen eller? Är det föresten bara jag som är snål eller är det någon mer som känner att om man har betalt pant för att få låna en flaska av butiken så vill jag ta mig tusan ha tillbaks dom pengarna? Jag vet mycket väl att sopsortering bara är en liten droppe i havet, en mjölkkartong som återvinns istället för att slängas i soporna kommer inte att rädda världen, men det är en väldigt enkel åtgärd för att dra ett litet strå till stacken. En sista fråga: Är det ok att plocka upp ica-kassen som är full av pantflaskor och burkar ur soporna och ta med dom till affären eller blir man då direkt klassad som en sunkig uteliggartyp? (Jag tycker själv att man borde bli klassad som miljöhjälte, men jag får mer känslan av det tidigare när jag står där och tittar ner i sopkärlet och hatet mot mina slöa jävla grannar får det att koka i mig. Jag lät flaskorna vara kvar, jag klarade inte av att möta någon granne i trappen med en påse jag plockat upp ur soporna, men jag flyttade svärande över tv-kartongen till rätt kärl).

MVF

Men Va Faan

Har spenderat lite tid med kära eniro.se för att lokalisera lite folk, och det är helt otroligt att dom har lyckats förstöra den siten så grundligt som dom har. Man blir så in i helvete frustrerad.
Till och med reklamen för deras sökmotor är ju helt uppfuckad, dom söker efter något i typ Lund och får upp svar i hela Sverige. Man kan väl i alla fall anta att om man vill ha en, låt oss säga restaurang, i Lund, så vill man att den faktiskt ska ligga i Lund och inte någon annanstans. Orten är man väl oftast rätt så säker på.
Om man går in på fliken 'personer' och söker men inte får någon träff så hamnar man helt plötsligt på fliken 'kartor' eller 'företag', men det var ju en person som man sökte, det är ju ändå en sak som man var rätt så säker på. Om man sen vill ändra sin sökning så måste man själv byta flik, och då är sökningen som man just gjorde borta, så då måste man skriva in allt igen.
Sen så kan man ju tycka att om man har fixat en adressändring via adressandring.se så vore det ju käckt om telefonkatalogen som folk faktiskt använder, dvs just eniro.se, faktiskt uppdaterar sitt register.

Jag kan inte minnas att det var så kasst förut, så jag undrar hur dom har lyckats göra så många saker så mycket sämre?